Av alla tvååringar i världen så är nog Ruben den allra mest uppfinningsrika. Hans upptåg är värda en egen lång betraktelse.
När vi väntade Ruben fick vi ständigt höra att ett tredje barn inte alls blir någon skillnad, ”de bara liksom hänger med, typ”. Underbart tänkte jag, då blir det inget extra jobb, bara extra kul.
Från den dagen 4,6 kg tunga Ruben dök upp, huller om buller med akut kejsarsnitt så blev det definitivt extra mycket kul men också extra mycket huvudbry. Ruben” liksom bara hänger med flocken”. Not! ”Ruben rules flocken”, snarare. Han tog över kommandot direkt och nu kretsar verksamhet i familjen Samrudasage.com runt Rubens galna upptåg och obevekliga vilja.
I lördags satte Ruben nytt rekord i max antal hyss utförda på en dag. Nästan hela dagen gick åt till att parera och ställa till rätta allt som han hittade på.
Ruben förser sig själv med mat om jag inte lyckas få fram den tillräckligt snabbt. Ruben älskar mat och äter allt utom ost. Han är född i Frankrike så det är ju märkligt men som sagt, Ruben följer inte standardiserade förväntningar. Han sätter på sig haklappen, hämtar en stol och drar fram den till kylskåpet, öppnar kylskåpet och ställer sig på stolen. Nu har han en panorama vy över innehållet och kan smörja kråset utan större ansträngning. Om det trillar ner något på golvet som dessutom går sönder, så stör det inte hans aptit. Just i lördags råkade han tappa ett paket ägg i golvet. Ägg är gott tycker Ruben, så han lade sig på magen på golvet och sög i sig de råa äggen. Lite knapriga äggskal slank också ner. Det var så jag hittade honom när jag kom till köket och skulle laga middagen.
Vill han värma maten så kör han igång ugnen. I lördags blev han sugen på björnstek och stoppade in sin nalle, satte igång ugnen och såg på när nalle blev alldeles svettig därinne.
Han ville förstås vara med när jag lagade middagen (alla tre barnen är pigga på att vara med i köket och det glädjer en hemkunskapslärare som mig) och vips var hans små fingrar på väg in i gaslågan. Oj, vad jag blev rädd! Jag slängde ut armen och fick bort honom, tyvärr tog jag i lite för mycket och han trillade in i skåpet och slog i handtaget. Han fick en halv cm öppning mitt i pannan. Elsa fick snabbt på ett rosa Barbie plåster. Ett kännetecken på Ruben, förutom att han är ovanligt charmig, är att han har, sedan han lärde sig gå, konstanta blåmärken i pannan. Allt läker lyckligtvis väldigt snabbt på honom. Idag syns jacket bara som en röd prick. Han är väldigt stöttålig och skriker förhållandevis lite när han står på öronen.
All teknisk utrustning i huset använder Ruben. Alla knappar är oemotståndligt attraktiva för honom. Allt pillar han på. Vår dator till TV:n har han fingrat så mycket på att den har havererat. Min man ägnade hela lördagen åt att få igång den igen men nej, den vill inte mer. Min man är aaaningen trumpen över detta missbruk av knappar. Till saken hör att Ruben, bara för några dagar sedan, även förstörde en av Oliviers andra datorer. Min dataintresserade make har förenklat livet i hemmet genom att låta det mesta vara datastyrt vilket medför att en del av datorerna alltid måste vara igång.
Nyligen har den lille uppfinningsrike grabben kommit på hur han definitivt skall påkalla uppmärksamheten. Han hämtar bilnycklarna till de tre bilarna och kör igång larmet på dem, en efter en. Det tjutandet kan ingen i familjen stå ut med, så alla kommer rusande.
Ruben älskar väskor och skor. That´s my boy! Allra helst skall det vara väskor på hjul som han kan dra runt med. När han är med mig på Noas och Elsas skola så snor han så många väskor han kan och drar sedan dem efter sig, märkbart nöjd. Skorna som roar honom mest är de med klack. Det låter så bra när man går då, tycker han. Mina skor är därför de mest tilldragande. När Ruben botaniserat i garderoben råder det ett inspirerande och kreativt kaos efteråt. Inspirerande på så sätt att han ofta parar ihop omaka skor i mina skokartonger.
Skulle han lida brist på idéer har han ett par standardinslag som alltid gör oss galna: Han ritar överallt på väggar, golv, möbler, kläder, ja, överallt utom på papper. Han proppar ner saker i toaletten. I lördags rev han ut alla torra tvättservetter som jag mödosamt släpat med från Sverige för det finns inga sådan här. Han tog dem, en efter en och fyllde toaletten. Nu är de slut. Jag rensade upp dem, en efter en. Under tiden passade Ruben på att klättra i badkaret och köra igång kranen, han blev genomvåt. Detta är lite av hans specialitet. Hitta på något galet medan jag är i färd med att röja upp från ett nyligen gjort bus.
Att stoppa saker i toaletten tror jag Ruben tycker är extra festligt för det gör han ofta. Om man inte hittar en pryl kan man alltid leta genom våra åtta toaletter. En dag hittade jag inte paret till mina svarta ballerinaskor och kom på att jag kanske skulle titta i toaletten. Vad låg där? Jo, en dyngsur svart ballerina sko.
Ett annat påhitt är att låta vattnet från vattenfontänen rinna ut över hela köksgolvet. Hinner man inte se att köksgolvet är alldeles våt så halkar man på stengolvet och trillar på rumpan. Irriterande?
En gång nöjde han sig inte med vatten för att släcka törsten utan tog sig en rejäl slurk Linie Akvavit ur barskåpet. Det kändes lite oroväckande men han har inte fått något återfall.
Vidare brukar han tömma badrumsskåpet, helst mitt, alla krämer provar han och hittar han en tandkrämstub så äter han upp innehållet. Han älskar känslan av en frisk andedräkt. Äter man tandkräm får man diarré (bara så att ni vet).
Att klättra gillar denna grabb och allra helst på möblerna men han nöjer sig inte med soffan utan ger sig upp på matborden. Flera gånger har jag hittat honom gåendes på matsalsbordet. Ibland trillar han ner i stengolvet och då skakar han av sig obehaget och klättrar upp igen.
Ruben har en vilja av stål och han slår näven i bordet om han inte får som han vill. Visst ser det komiskt ut men det hade varit smidigt om man kunnat lirka lite med honom men nej, med Ruben lirkar man inte.
Ruben rules.