Vi har flyttat. Efter många månaders letande hittade vi ett mycket tilltalande hus i ett nybyggt område som heter Victory Heights och ligger lite utanför ”nya Dubai”. Hyran är låg och huset är verkligen fint, vilket uppväger den längre transportsträckan. Datum för flytten bestämdes i all hast och inom en vecka var vårt ganska välorganiserade hem skrämmande likt ett orkandrabbat område. I samma stund som vi bestämde oss att flytta kom vi fram till att vår son skulle byta till skolan som ligger i det nya kvarteret. Hans gamla och nya skola har inte samma terminssystem så plötsligt blev Noa ”ledig” i fyra veckor. Det är inte kul för en energisk sjuåring med myror i brallan att bara gå hemma och drälla med mamma, lillasyster och en bebisbror. Oj, oj vilka tröttsamma dagar vi har haft. Tokigt nog sammanföll flytten med en ovanligt hektisk period för min man. Förhållandena har inte varit idealiska för en flytt men nu är det som sagt gjort.
När vi bodde i lägenheten hade jag vid flera tillfällen fått beskåda hur en flytt går till här. Det var ingen vacker syn. Jag var mycket orolig för hur det skulle gå med vårt bohag. Stor är skillnaden mellan Europa och Dubai. Till att börja med så var möblerna knappt skyddade. Jag vågade inte tänka på hur överraskade ägarna skulle bli när de såg sina möbler igen. En del stolsben var inlindade i cellofan och några möbler var hopbuntade med rep. Runt de lite finare möblerna hade man tejpat handdukar. Några flyttlådor sågs inte till utan alla saker drällde omkring hur som helst. De stackars flyttgubbarna hade inga redskap utan fick slita och släpa efter bästa förmåga. Här tar man även med sig sina vitvaror. Jag tappade haken totalt när jag såg hur människorna bar kyl och frys på ryggen. Vilka arbetsförhållanden! Det enda positiva var att det fanns gott om personal. Halva styrkan studerande den andra halvan som jobbade. Man får väl hoppas att de byttes om efter ett tag. Vi hade faktiskt tur och vår flyttfirma hanterade våra möbler och andra ägodelar mer varsamt och organiserat än vad jag hade vågat hoppas på. Vi blev bara av med en ipod och några kablar till olika datorer. Möblerna blev bara lite skavda och bara et fåtal föremål gick sönder.
Alla som har flyttat vet att det är inte särskilt festligt att ha alla sina tillhörigheter nerpackade i kartonger och inte hitta någonting. Det tar några veckor innan man återtar kontrollen över sitt hem. Det har varit frustrerande att inte ha haft tillräckligt med tid för att styra upp i kaoset. Nu när jag har alla tre barnen hemma så hinner jag inte mycket mer än att få dagens rutiner att fungera någorlunda. Min mamma gjorde, vad man kan kalla, en insattsresa och var här under en vecka. Det var verkligen en hjälp som behövdes. Vi tillbringade en heldag på IKEA. Mamma konstaterade att det inte är många svenskar som åker till Dubai i november för att tillbringa 8 timmar på IKEA.
Under den första veckan hade vi ”öppet hus” för alla pakistanier som skulle fixa det som inte fungerade, vilket var en hel del. De första kom redan vid klockan 7.30 på morgonen och sedan rände de i huset resten av dagen. Vad som är ganska dråpligt med dessa ”tekniker” är att de kommer i grupper om tre stycken. En meckar, en håller i plastpåsen med verktygen och en sitter på huk och tittar på. Jag blir inte klok på det men å andra sidan är det ju mysigt med sällskap (för dem alltså).
Jag själv rände runt i huset ammandes (så diskret det är möjligt) medan jag försökte förklara allt som skulle fixas för dessa människor vars engelska är ytterst begränsad. De kan tre ord: Check, fix, tomorrow.
När vi skulle få gasen till spisen att fungera så levererades gastuberna den första dagen. Andra dagen kopplades gasen till spisen av en annan grupp. Spisen fungerade i alla fall inte. Den tredje dagen lyckades vi få igång den. Gasspecialisterna kunde däremot inte hjälpa mig att få igång den krånglande ugnen för den är elektrisk. De skulle skicka en annan grupp dagen efter. Dag fyra kom tre ”elektriska” ugnskillar men de lyckades inte heller. Det var nog fel på ugnen sa de och bad om bruksanvisningen. Den hade jag inte fått, så den skulle nog komma dag fem. Dag sex lyckades min man få igång ugnen.
Så var det dags för installationen av tvättmaskinen och torktumlaren, även det en studie i oeffektivitet. En grupp (man kan kalla dem tvättmaskinsflyttare) knuffade in maskinerna i det avsedda rummet men kunde inte installera dem. Dagen efter kom det tre gubbar som skulle koppla dem men vägrade när de såg vilket märke det var. Innan vi hittade några rörmockare som kunde tänka sig att koppla en miele tvättmaskin gick det en vecka.
De första två dagarna hade vi inget vatten och det är riktigt besvärligt, värre än att vara utan gas. Barnen var ganska nöjda med att äta Mc Donald´s take away under tiden vi inte hade gas. Jag hämtade dunkar med vatten hos en granne men det är inte ju ganska stökigt och det känns onekligen gammalmodigt att bära in vatten. Tänk att det går så mycket vatten bara när man skall spola i en toalett!
AC funkade inte den första veckan. Vi hade stora lyftkranar utanför som lyfte bort de gamla och in de nya. Det var ganska spännande underhållning för Noa. Nu fungerar den desto bättre och det blåser storm inomhus. De har tydligt satt en alltför kraftig AC i samtliga hus i området. Vinden viner och bruset kräver öronproppar när man skall sova.
Telefonen och internet fungerade däremot redan under andra veckan vilket anses vara fantastiskt. Vi har hört om grannar som har fått vänta i fyra månader.
Nej, jag skall inte trötta ut er med fler exempel på vad som har krånglat. Nu fungerar det mesta och vi skall så småningom ta oss an trädgården som just nu bara är en jätte stor och jätte dammig sandlåda. När vi väl har byggt en pool och anlagt gräsmatta kommer jag släpa fram solstolen, korka upp champagnen och inte röra mig ur fläcken under en hel dag. Så det så.