Nu är det bekräftat! Julen sätter sina spår. I vilken form? Jo, i hull. Hull runt magen. I Sverige hade jag kunnat förklara utväxten med i ord som: Kylavstötande skydd, vinterskrud eller värmebevarande lager. Här har jag det bekymmersamt med att hitta på någon förklaring. Det skulle möjligen vara: Kameltendens. Kameler har ju en fettpuckel på ryggen för att klara torrtider i öknen. Skulle man kunna tänka sig att jag har detsamma på magen? Kanske? Som sagt, det är uppenbart att jag har unnat mig många godsaker den sista tiden.

Vår effektiva städerska från Filippinerna som kommer en dag i veckan, utbrast igår: ”Madame, du har blivit fet.” Jag tittar häpen på henne och min hjärncell arbetar: Hörde jag rätt? Vad sa hon egentligen? Jag påminner troligtvis om en fågelholk, gapande mun och ett intetsägande ansiktsuttryck. Hon tolkar det som om jag inte alls har förstått vad hon sa och fortsätter: ”Madame, du har gått upp i vikt.” Jag börjar då tänka mig att det är en komplimang i Filippinerna men svarar fortfarande inte eftersom att jag nu funderar över hur det kan synas så tydligt. Jag har visserligen gått upp förargliga tre kilo. Står det skrivet i pannan eller syns det under haken? Hon ger sig inte utan tillägger ogenerat: ”Madame, du äter sååå mycket”. Nu börjar mitt tålamod tryta och jag återfår talförmågan och är, för första gången, en liten aning burdus mot denna, annars så, timida kvinna och säger. Nej, nu skall du gå och städa, punkt. End of discussion.