Hemma i Sverige sopsorterade vi efter konstens alla regler. När vi flyttade till Belgien fick vi skämmas ögonen ur oss om vi misslyckats med sorteringen. Där hade man ett system med genomskinliga plastpåsar som man sorterade i. Dessa påsar ställde man utanför sitt hus på utsatt dag och hoppades på att de skulle bli borttransporterade. Men tji fick vi! Sopgubbarna tog dem inte med sig, utan satte stora röda kryss på dem så att alla grannar säkert kunde se att i hus nummer nio bor det dårar från norr som inte kan se skillnad på plast och plast. Frustrerande var bara förnamnet. Jag släpade in mina rödmärkta påsar och började om. Det var ett gissel att lista ut vilken plast som skulle i den blå genomskinliga påsen och vilken som skulle i den vita. När vi flyttade vidare efter drygt ett år hade jag blivit så pass proffsig att jag ytterst sällan antastades med röda kors.  

Så kommer man då hit. Sopsorteringen sitter i ryggraden, ett liv utan sopsortering är inget riktigt liv. Det blir liksom tomt och meningslöst.  

Vi flyttar in i en lägenhet och funderar genast på vart man slänger soporna. Till min stora förvåning och ilska så slängs allt i en salig blandning i ett sopnedkast. Det gör ont att kasta glasburkarna, tidningarna, petflaskorna och äppelskruttarna i samma hål. När vi hade bott här i ett halvår kom ett försök till sopsortering. Man skulle skilja på glas, papper och plast. Jippie! Äntligen skulle jag få visa vad jag gick för! Är det något jag kan så är det att sortera! Nu grannar skall ni få se på en som har varit med förr! Glad i hågen sorterade jag för att snart upptäcka att sophämtarna blandade ihop allt när den fraktade iväg soporna. Konstigt, sorterar dem om det senare, eller? Jag har försökt att skaffa mig information om Dubais sopsortering och har fått fram att det inte finns någon. Det är ett spel för galleriet eller kanske en invänjningsperiod, vad vet jag? Sopberget är groteskt här och det förvånar mig inte. Vi har mycket mer sopor här än vi haft tidigare. Allt packas in och packas om, in absurdum. 

Jag envisas dock med att sortera mina sopor i alla fall. Våra grannar på samma våningsplan har lagt sin sopsortering på en annan nivå än vi. De göra sig icke besvär. De orkar ta sina sopor till sopnedkastet som ligger mitt emot hissen men där går gränsen. Ibland orkar de inte ens lägga in dem i soprummet, än mindre slänga ner dem i sophålet. Detta gör inte bara att det stinker utan även att man inte kommer in i soprummet eftersom de har dumpat, madrasser, Tv –apparater, hushållsmaskiner och annat som de vill bli av med på golvet. 

Från att dumpa sin skit där man står till att sortera ut tre olika sorters plast är vägen mycket lång.