Vi har en trädgård och jag njuter enormt av det, allra helst nu när vädret är som bäst i Dubai. Hemma är november en dyster månad men inte här.
Häromdagen var jag ute och rände på ett av Dubais shoppingmall. Jag var spekulant på ett litet trädgårdsbord att sätta på vår lilla balkong utanför sovrummet. Jag tror i min enfald att jag skall kunna sitta där i lugn och ro och dricka mitt morgonkaffe och läsa tidningen. Jag har sett i inredningstidningar att sådant är möjligt.
Jag behöver alltså ett litet bord. Jag hittade ett i en nyöppnad butik och bad om hjälp. Expediten förklarade stolt att det här bordet är väldigt bra för det fungerar även som en trumma. Trumma!? Under sex år spelade jag piano i skolan och jag kom aldrig längre än till andra sidan i notboken. Där fanns den lilla käcka melodin: ”Till Paris, till Paris skall vi rida på en gris, det kan ta många år men jag tror nog att det går”. Man behöver kanske känna till fem tangenter för att spela den trudelutten. Min pianolärare var alltid förtvivlad för jag gjorde aldrig mina läxor, var ointresserad av skalor och jag envisades med att ha för långa naglar. Jag är i ärlighetens namn totalt omusikalisk. Jag är faktiskt så omusikalisk att musikläraren använde mig för ett experiment i Borås. Jo, det är sant. Det handlade om att lära fullständigt tondöva elever att sjunga några toner rätt. Jag gav upp efter några gånger. Det är ju synd för annars kanske det hade varit jag som varit gravid med Nick Cannon nu.
Jo som sagt, bordet fungerar även som trumma. Om jag då någonsin, hamnar på min lilla balkong med mitt kaffe och min tidning och då plötsligt känner ett akut behov av att dra en trumvirvel så är ju det här trumträdgårdsbordet perfekt.