Till varje hus tillhör en trädgård, så även i Dubai. Vi tittade på stora och små trädgårdar men tvekade. Trädgård är inte lätt, det vet vi. Ingen av oss har gröna fingrar och ingen av oss ser skillnad på en asp och en alm. Å andra sidan skulle vi nog inte välja den typen av träd här, så mycket kan vi klura ut. 

Innan vi kom till Dubai bodde vi i Belgien. Vi köpte ett hus och runt huset fanns en stor arkitektritad trädgård. ”Trädgård?”, sa jag och min make i kör. ”Hur sköter man en sådan?” De första soliga veckorna i augusti när vi var nyinflyttade lät vi trädgården leva sitt eget liv, det funkade ganska bra men gräset blev snart mer som än äng än som en gräsmatta. Vi två noviser som aldrig gjort ett handtag i en trädgård, insåg att gräsmattan kanske behövde klippas och skaffade en handdriven gräsklippare. Min pappa har i 35 år klippt en stor gräsmatta med en handdriven gräsklippare, så varför skulle inte vi kunna det? Det kunde vi inte. Vi köpte snart en vanlig motorgräsklippare och lyckades faktiskt att hålla gräshöjden på en skaplig nivå. Den biten var väl den enklaste.

Jag kliade mig sedan i huvudet, stirrade på lustgården utanför fönstret och insåg att det var dags att kavla upp armarna. Jag skaffade en prima spade och började gräva lite här och var. Jag har sett hur mina föräldrar har flyttat buskar och växter så jag gjorde detsamma. Jag klippte även lite i träd och buskar, på måfå. Mina föräldrar dök snart upp och styrde upp trädgårdsarbetet, tur var väl det. Vi tog tacksamt emot hjälp och råd. En trädgård är en hel vetenskap. Jag började prenumerera på trädgårdstidningar, beundra andras trädgårdar, åka till plantskolor och beställa riktig buskklippning av proffs.  

Varken jag eller min man kunde ”låta trädgården sköta sig själv” någon längre tid som många av våra vänner så käckt föreslog. Vi tog trädgårdsskötslen på största möjliga allvar. Den blev bara finare och finare och vi fick mindre och mindre tid till aktiviteter utanför trädgården. Mitt intresse för grönskan var betydligt större än min mans. Jag fick locka och utlova diverse belöningar för att få honom att dra på sig gummistövlarna. Han såg mest arbetet som något nödvändigt ont och var ofta aningen butter innan helgens gräsmatteklippning var överstökad. Barnen tyckte att det var pin livat med jord och lera. De hjälpte till med stor entusiasm.  

Min man skaffade han allt som man kanske skulle kunna behöva någon gång i en trädgård. Vi hade t.o.m. en stor bärbar (som gatusopare har) blåsmaskin för att suga upp alla löv. Man kunde välja mellan blås eller sug, fantastisk maskin helt enkelt. Den tänkte han sig att jag skulle promenera runt med framför huset. Jag provade åbäket men kände mig så oerhört fånig att jag snabbt återgick till en hederlig kratta (vi hade flera modeller att välja mellan). Grannarna tittade nyfiket på blåsmaskinen och alla annan exotisk utrusning som maken släpade hem. Jag lät honom hållas eftersom att det kanske skulle kunna framkalla en form av trädgårdsintresse hos denne parisare. Nu blev vår trädgårdskarriär kort, om än intensiv och vi gav bort det mesta till det norska par som nu hyr huset. En av våra två gräsklippare släpade vi med oss hit. Jag kan inte direkt påstå att den fyller någon funktion på vår balkong. 

Här i Dubai valde vi en lägenhet i stället för ett hus. Vi ville inte lägga en massa tid på trädgårdsskötsel. Nu vet vi att alla har trädgård här men ingen sköter den. Det gör trädgårdsmästern, så det så. Jag vill också flytta till hus med trädgård!