Det är frågan jag ställer mig efter att ha besökt Hermés butik på Dubai Mall.

Vad hade jag för ärende i den affären? Min make hade fått några anteckningsböcker av märket Hermés, av en affärsbekant. Vi ville byta dem till något annat. Det var fem stycken i olika storlekar. Det visade sig att dessa kostade 1 400 sek. Jag tappade hakan. Ooops, det var dyrt. Å andra sidan skulle det väl innebära att vi kanske kunde få med oss en snygg skjorta eller kanske ett bälte i stället? Vi tittade oss omkring. Jag upptäckte att de hade riktigt snygga handväskor och började fundera på att det kanske skulle kunna bli en liten läcker handväska till mig om vi lade till en liten slant. Jag bad om att få titta närmare på en av dem. Intresset steg när jag fick prova den. Så vad kostar härligheten undrade jag? Svaret blev: 114 000 AED (228 000 sek)! Jag misstänker att jag återigen tappade hakan och såg aningen flängd ut. Kan det vara möjligt? Är det verkligen rimligt att betala så mycket för en handväska? Är det försvarbart? Nej, någon handväska blev det inte. Så vad skulle vi då välja? Vi insåg att vi hade hamnat i en mycket exklusiv butik. Jag hittade ett litet, tunt silverarmband men det skulle de ha 37 000 sek för. Vi snokade rundor och började förstå att det skulle bli svårt att hitta något som inte kostade mer än 1 400 kronor. Jag såg en liten skinnask i blått och den var fin. Man kan kanske använda den till ett minismyckeskrin när man är ute och reser, mumlade jag. ”Nej”, sa damen, ”det är en ask som man skall förvara socker i, till hästen”. ”Jaja, same same… Vad kostar den?”, undrade jag. ”40.000 sek.”, blev svaret. ”Ingår det en häst?”, undrade jag. Damen skrattade inte. Jag började surna till och hon också. Ruben skrek. Hon förklarade att skinnasken var av krokodilskinn. ”Krokodilskinn är mycket dyrt, very, very expensive! Det borde jag väl ändå begripa”, ansåg hon. Jag tröttnade på henne och hennes krokidilskinnhästsockerskålar och satte mig mitt i butiken för att amma Ruben. Oliviers tålamod började tryta och han gick loss ibland de dyra slipsarna. Nu skulle han hitta något att byta med! Kosta vad det kosta ville! Slipsarna var tråkiga och gubbiga med kaniner eller hästar på. Långt om länge valde han en ljusblå. Vi fick lägga till 1 200 kronor! Det var ändå det billigaste som fanns i butiken. Nej, nästa gång hoppas jag att Olivier får anteckningsblock från Debenhamns!