Inbjudningarna haglar in och jag hinner knappt välja nya klänningar inför varje tillställning, än mindre shoppa nya. Körigt, körigt är vad det är att vara en aktiv minglare.
Nja, riktigt så är det kanske inte men i söndagskväll var vi i alla fall inbjudna att närvara på den franske premiärministerns mottagning i Abu Dhabi. I Frankrike har man som bekant en president, Sarkozy och det är han som utser premiärministern, Fillon.
I ärlighetens namn så kan jag inte påstå att jag i hela mitt liv har drömt om att få skaka tass med Francois Fillon. Det beror nog mest på att jag tyvärr inte är tillräckligt insatt i Frankrikes inrikespolitik.
Föreställningen utspelade sig på ett hotell i Abu Dhabi som dagen till ära införskaffat underbara franska ostar. Jag har då aldrig ätit så många goda ostar samtidigt. Tro dock inte att det var lätt! Prova en kväll att äta 15 olika ostar med bröd och ytterst rörliga körsbärstomater från en pytteliten assiett, med ett glas och en handväska i handen, ståendes utan bord. Det är minsann inte enkelt!
Ooops, här sitter jag och skriver om ostar när jag hade tänkt skriva om Francois Fillon och Kronprinsessan Victoria, två officiella personer som kanske inte har mycket mer gemensamt än det faktum att de är officiella. Den ena förväntas framför sina synpunkter på allt och inget i alla sammanhang och den andra inte.
På det svenska minglet satsade man allt på Kronprinsessan och mindre på maten. Hon gjorde ett enastående jobb och troligtvis blev ingen besviken på hennes insatts. På premiärministerminglet satsade man lite mer på maten i stället. Fillon är ju inte hälften så förtjusande som vår Kronprinsessa så det krävdes mer än ett dussin ostar för att skapa lite upprymd stämning. Jag och min man som älskar mat höll oss hela tiden i närheten av den lockande buffén. Huvudsaken är att vi får avnjuta de doftande ostarna, tänkte vi. Visst kan man få tag på franska ostar i Dubai men urvalet är begränsat och priset är kriminellt högt om man jämför med vad vi betalar i Frankrike. När man minglar gäller det att tänka ekonomiskt. Har vi nu kört hela vägen till Abu Dhabi så vill vi gärna ha valuta för bensinpengarna.
Ooops, nu var jag visst tillbaka hos de där ostarna igen…
Fransmannen hade en helt annan taktik än svenskan. Han tog raska steg genom folkhavet i tätt följd av minst sex livvakter (Kronprinsessan hade nog bara tre), skakade hand, lät sig fotograferas och pep iväg från samma håll som han kom. Nej, tacka vet jag Kronprinsessan framträdande. Hon tog sig tid, log, uppmärksammade alla barn, småpratade och utstrålade ett genuint intresse. Hon behöver minsann inga ostar för att locka till sig publiken.
1-0 till hushållsostens land!