Family in Dubai

Arkiv, en hemmafrus betraktelser.

Tusen tack för alla glada tillrop och all uppmuntrande respons som jag har fått under de år jag skrivit mina små vardagshistorier. Utan er läsare hade mina betraktelser aldrig funnits, ni ger mig så mycket positiv energi när vi möts ute i Dubai vardagen. Så länge ni läser så skriver jag! Väl mött!    

 

 

Roxette

2011-05-23

I fredags var vi på Roxette konserten och den var toppen! Det är härligt att se dem och höra alla dessa kanon bra låtar och det är ett under att Marie Fredriksson är med!

Allt gick enligt planerna, vi slussades fram till konserthallen med buss från parkeringen, vi stod en stund i kön för att komma in, vi lyssnade på ett förband, konserten var lagom lång och alla på scener kändes så genuint glada över att vara just på scenen, folk sjöng med, fick njuta av flera extra nummer, en dj avslutade kvällen med att spela glad 80-tals musik och sedan slussades vi tillbaka med bussen åt samma håll som vi kom. Vi fick precis vad vi hade förväntas oss.

Det där förbandet var lite speciellt Palladium Electric Band heter de och spelar en blandning mellan klassiskt och modernt. Det är två unga tjejer och en kille. De spelar så strängarna stryker med, halva nöjet går ut på att studera flickornas makalösa hår som de kastar med åt alla håll. Att lyssna på dem under flera timmar skulle nog göra mig lite sårig i öronen men en stund går fint. Roxette klarar man däremot i flera timmar!

Från den perfekta konserten till en annan mindre perfekt konsert nämligen den av Céline Dion. Hon hade vägarna förbi Dubai för tre år sedan och passade då på att sjunga lite på en scen. Vi hade köpt dyra biljetter och hade höga förväntningar. Céline Dion sjunger fantastiskt bra men för övrigt så tycker jag att hon verkar en smula divig. Divafasoner passar mig inte, det är en av anledningarna till att jag gillar Roxette.  

Konserten var i mars månad och kunde därför hållas utomhus, vilket är mysigt. Alla Céline entusiaster samlades vid ett shoppingmall och slussades ut med bussar till konsertområdet, vi var många så det tog sin lilla tid.

Vi tänkte oss att med så dyra biljetter som vi hade skulle så skulle vi troligtvis hamna i knäet på fru Dion men icke alls. Vi hamnade lång från scenen och såg egentligen ingenting.  

Hon började prick på utsatt tid, inga förband ingick i summan. Hon sjöng fint, dansade lite, flaxade med håret, deklarerade att Dubai ”is the place to be”. Hon gjorde ett extranummer och passade samtidigt på att byta klänning och så var det hela klart. 1 timme och 15 minuter tog härligheten. Tråkigare konsert har jag aldrig varit på. Hon framförde sina sånger och inget mer, det var opersonligt och helt utan känsla.

Det mest spännande under kvällen började efteråt när alla skulle åka buss samtidigt, det var en upplevelse! Vi var många och bussarna få, alla ville tillbaka till bilparkeringen direkt och helst samtidigt. Vi svenskar är mycket disciplinerade, vi kan köa och vi väntar snällt på vår tur. Här bildades det snabbt tre köer framför tre provisoriska hållplatser. Vi stod bland de första eftersom vi hade räknat ut att detta kommer att sluta i kaos så vi småsprang från konserten innan fru Dion var riktigt klar med sitt enda extra nummer. Bussarna kom och folk tryckte sig framåt och det kändes som om det gällde liv eller död att komma med just den bussen som anlänt. Snart kom en till buss som ställde sig där det bildats en annan kö, döm om min förvåning när folk som står långt fram i ”vår” kö rusar fram till den andra kön och börjar trängas där. När sedan en ny buss kommer till ”vår” kö då rusar människorna tillbaka plus att det rusar folk från andra köer fram till ”vår” buss. Stor oreda utbryter och folk framför högljutt sina negativa synpunkter. Bussarna bytte strategi och ställde sig där det inte fanns någon kö = fullständigt kaos. Vad skall man göra? Vi stod kvar och började skratta åt eländet men insåg att vår avslappnade attityd skulle innebära att vi troligtvis inte skulle komma med någon buss de närmsta timmarna. Min man är inte svensk och gillar inte alls att köa utan resultat. Han fick nog och rusade mot en buss, bildade ett mellanrum mellan sig och bussen med armarna där vi andra tre fick krångla oss in och ombord, svettigt men det gick. Andra folk blev vansinniga och började kalla honom allt möjligt. Vi är glada för hans tilltag annars hade vi nog stått där ännu och förundrat glott på alla som rusade hit och dit i jakt på en buss. Vi stod ju faktiskt först i kön så nog var det rätt att vi kom med en buss… Å hade vi stått där ännu, så hade vi ju missat Roxette konserten…