Jag har hittat en skoaffär där man hittar snitsiga högklackade sandaletter i regnbågens alla färger i en prisklass som kan få den ekonomiske shopparen att gå upp i falsett...  

För en tid sedan var jag där och hittade det ena paret efter det andra som jag önskade att damen i kassan skulle leta fram i rätt storlek (41, tänk, fötterna växer för varje barn). Hon verkade inte vara så snabb och tycktes vara en smula morgondisträ. Hon lyckades inte få fram ett enda par medan jag väntade. Jag bestämde mig för att ge vika för mitt kaffebehov och låta damen leta i fred. Jag förklarade vänligt att jag strax skulle vara tillbaka. Jag frågade om hon kunde tänka sig att leta efter skorna under tiden. Det fanns inte en enda kund i närheten av butiken. Detta var tidigt på morgonen och här är folk morgontrötta. Man vaknar upp och börja shoppa framåt eftermiddagen. Efter utfört ärende kom jag tillbaka, människan hade inte rört sig ur fläcken. Jag tittade undrande på henne. Hon sa att mannen som jobbar i affären var iväg och bad. Hon förklarade vidare att det är både svårt och jobbigt att leta efter skor. Mitt tålamod började tryta. Jag sa att om hon ändå inte har något annat för sig, så kan hon väl vara snäll och leta fram skorna i rätt storlek, please. OK, det gick hem, hon slank iväg bakom disken. Jag väntade, väntade lite till och lite till och så kom hon tillbaka med ett par skor i storlek 41! Bingo! ”Snälla kan du leta upp de andra också? Jag är tillbaka om 15 minuter”, sa jag. Jag behövde nämligen stärka mig med en smörgås. Det är ansträngande att handla skor. När jag kom tillbaka stod hon kvar och häckade vid disken. Hon erbjöd sig att ta fram ett helt annat par som hon själv tyckte var riktigt snygga. Innan jag hunnit protestera slank hon iväg bakom disken. Jag blev förvånad över att hon kunde röra sig med en sådan hastighet. När hon kom tillbaka berättade hon stolt hur hunnit burit sig åt för att leta upp skorna och tillade: ”Nice, he?” Nu blev jag irriterad och fräste ”Nej! Inte nice alls och inte vad jag vill ha!” Damen påpekade att bönestunden skulle vara slut om 15 minuter och då kunde jag komma tillbaka. ”NEJ! Jag vill ha mina skor nu! Jag har redan väntat länge. Snälla, söta, rara, lilla vän leta upp skorna!”. Hon försvann, efter en stund ropade hon ilsket från skoförrådet: ”Det minsann inte är lätt att hitta de skorna som du vill ha, madame”. Då gav jag upp och åkte hem. Den typen av shopping är den billigaste.