Family in Dubai

Arkiv, en hemmafrus betraktelser.

Tusen tack för alla glada tillrop och all uppmuntrande respons som jag har fått under de år jag skrivit mina små vardagshistorier. Utan er läsare hade mina betraktelser aldrig funnits, ni ger mig så mycket positiv energi när vi möts ute i Dubai vardagen. Så länge ni läser så skriver jag! Väl mött!    

 

 

Gratis är gott!

2011-04-21

Dubai world cup har nyligen gått av stapeln. I år var inte jag och Olivier på plats men det var vi förra året och det var så lyckat att vi helt enkelt inte vågade göra om det. Risken var stor att vi skulle bli besvikna. Förra året fick vi en inbjudan till denna glamorösa hästkapplöpning som går av stapeln på Meydan. Det är en nybyggt och rysligt flott hästkapplöpningsbana med tillhörande hotell och restauranger. Tursamt nog var det förra året en svensk som vann, vilket gjorde kvällen ännu mer minnesvärd. Svensken blev 43 miljoner rikare. Tänk så många hästsockerskålar i krokodilskinn han kan köpa på Hermés för de pengarna! (Läs mer om det i betraktelsen från den 13 mars 2010 ). Kvällen var ljum, underhållningen av världsklass och alla var uppklädda till tänderna. De flesta damerna hade stora och fantasifulla hattar. De är minst lika spännande att studera som hästarna.

Efter ett tag blev vi pigga på att äta och funderade på vilket ställe vi skulle välja. Det ingick ingen mat i inbjudan. Vi siktade in oss på en flott restaurang. Det blev tvärstopp, vi hade inte den rätta inbjudan så vi fick inte vistas på hotellområdet utan blev förpassade till foodcourt. Snabbmat ville vi inte äta. Det måste ju finnas något annat ställe resonerade och vi började snoka runt. Vi hittade en trapp som ledde till en fin terrass med perfekt utsikt över banan. Vi gick upp där och kom mitt in i en restaurang med en fantastisk buffé. Här kan vi ju äta! Vad kostar det undrade vi? ”2.000 AED (c:a 4.000 sek)/person”, blev svaret. Ooops, det var ju löjligt dyrt. ”Utsikten är perfekt”, sa damen. Jo, men det är tyvärr inte vi som har vunnit 43 miljoner. Vi funderade. Det låg flera bufférestauranger på rad så vi förflyttade oss till en lite längre bort. Där var det ingen som frågade oss om vi hade den rätta inbjudan, utan de frågade oss i stället om vi ville ha champagne. ”Jo, tack det skulle smaka”, sa vi. Vips så stod vi och smuttade på Moët & Chandon och studerade racet och alla festklädda människor. Efter ett tag så tog vi mod till oss och började plocka lite mat från buffén, ingen höjde ögonbrynen. Vi slog oss ner vid ett bord, ingen höjde ögonbrynen. Vi åt, drack och avnjöt ett makalöst fyrverkeri. När vi var klara så gick vi tillbaka samma väg som vi kom in, ingen höjde på ögonbrynen. Längre bort gjorde vi high five och konstaterade att vi frotterat oss med överklassen utan att det kostat oss ett öre. Kvällen avslutades men en konsert med Elton John. Tyvärr så hade ju damerna hatt så jag såg inte mycket av Elton men jag hörde honom. När det gäller Elton John så kan det kanske vara en fördel? Kvällen var verkligen en fullträff som inte kostade oss ett öre. Gratis är gott.