Stället ligger mitt ute i sanden med olika vilda djur runt omkring. Man bor i en privat bungalow med egen pool, alla insynsskyddade med en vidunderlig utsikt över öknen. Jag hade bokat det billigaste alternativet som verkade precis lagom lyxigt till oss.  

När vi kom fram efter en timmes körning fick vi ställa ifrån oss bilen två km utanför reservatet. Vi blev upphämtade av hotellets personal. Under turen till resortet fick vi givande information om vilka djur och växter som finns i reservatet.  

Vår personliga kontaktperson, Annicka från Tyskland berättade engagerat om ställets historia. Vi började skruva på oss när hon berättade om alla bekvämligheter vår bungalow innehöll. Beskrivningen stämde inte med vad vi hade bokat. Det boendet hon pratade om var bungalowen som kostar över 30.000:-, natt. Det var långt ifrån vad vi hade betalt. Väl framme insåg vi at något var fel, hon släppte in oss i den näst tjusigaste bungalowen de hade, 375 m2, fem(!) toaletter, två stora sovrum, matrum, vardagsrum, två rum till vår personal, kök, stor terrass med stor pool. Vi tittade på varandra och endes tyst om att vi spelar med, går det så går det…  

-Vad säger ni? frågade Annicka.

-Jo, visst tycker vi att det är fint… jätte fint faktiskt, stort, mumlade vi.

Hon såg nöjd ut. Vi också antar jag… Jag passade på att fråga vad man skall använda köket till (en fråga jag aldrig trott att jag skulle ställa). Hon förklarade att shejkerna kommer hit med sin egen personal maid, kock, städerska m fl. De håller sig i sin bungalow och går inte till restaurangen.  När hon väl kört iväg gjorde vi high five och gick loss på fruktfatet. Vi trodde båda att hon snart skulle vara tillbaka och beklaga sitt misstag. Det gällde att äta upp det som gick att äta upp. Vi tuggade på och hade att göra ganska länge, det var frukt för flera dagars normal konsumtion.  

Timmarna gick och ingen kom och vi njöt i fulla drag av lyxen. Hon ringde och frågade om vi var nöjda. 

–Jojomensan, jätte nöjda, svarade vi.

-Vill ni se bungalowen som shejkens familj brukar använda? undrade hon.

Hon kom och tog med oss till hans lilla ”hideaway”, ett stenkast från vårt näste. 

-Bra ställe att hyra med sina vänner, sa Annicka.

-Absolut, sa vi. 

Shejkens ”stuga” är ungefär dubbelt så dyr som den vi, av någon outgrundlig anledning, hamnat i. Jag började genast fundera på vilka vänner som kan vara pigga på att bjuda med oss till shejkens bungalow över en helg…  Natten gick och ingen kom och kastade ut oss.  

Morgonen var alldeles helt fantastisk. Vi satt ute på terrassen och beundrade öknen som var knäpptyst så när som på några fåglar som sjöng. Man såg onyxer och kameler röra sig i fjärran, sanden skiftade i olika röda toner och det luktade svensk sommarmorgon. Vilken upplevelse!  Förmiddagen förlöpte lugnt och fint men alldeles för fort. Det blev tyvärr dags för utcheckning. Det kändes nervöst, hur skulle vi klara oss ur det här om det uppstod frågor? Ingenting hände, utcheckningen gick totalt smärtfritt, vi är helt förvånade.

Vi frågar oss fortfarande hur det här har gått till.