Nu när jag går med magen i vädret ser jag alla andra magar som också är i vädret. Det är med stor tillfredställelse jag konstaterar att min inte är störst. Många kvinnor från regionen är fylliga. När de är gravida blir de naturligtvis ännu mer rundade i kanterna. Bär de dessutom abbaya blir ju allt mest en enda stor, svart kompakt massa.

Allt är dock normalt fick jag höra av vår fantastiska barnmorska hemma i Sverige under de andra två graviditeterna. Hur många kilon jag än gick upp och hur många mystiska krämpor jag än kom på, så var det normalt. Det är ju skönt. Hon hade säkerligen rätt för det kom i båda fallen ut två helt normalt barn ur min kropp och jag återgick så småningom till mitt normala tillstånd. Allt enligt den normala mallen. Alltså är jag normal (det är dock något som jag annars ibland ifrågasätter J).

När vi var hemma i påskas jämförde jag mig med min långa slanka syster som även hon är gravid. Vi är ungefär lika långt komna i graviditeten. Det är verkligen roligt att vi skall ha barn nästan samtidigt! Hur som helst så ser hon ut som vanligt, förutom att magen är rund. I jämförelse med henne påminner mest om en tunna i vilken någon tryckt ner en badboll (bak) och framtill en pilatesboll och slutligen två fotbollar. Här däremot känner jag mig som en daggmask som svalt ett lingon. Det är verkligen häftigt att se alla kvinnors olika former och man kan inte annat än konstatera att allt är relativt.