Nu när vädret är så här härligt väljer vi att gå ner 35 grader i temperatur, frivilligt. Tidigt i morgon reser vi hem. Vi har inte firat jul i Sverige på 4 år. Elsa var alltså ett år när hon såg snö sist. Hon har emellertid en bestämd uppfattning om hur vintervistelsen kommer att te sig. Hon och Noa som var 4 år när han upplevde vinter senast, skall bygga snölyktor, rulla sig i snön och äta frukost ute. Enligt dem båda så är det inget problem så länge man har mössa på sig. Jag undrar med stor spänning vad de kommer att tycka om mörkret, kylan och tystnaden. Ruben har jag börjat att successivt vinterträna genom att för första gången sätta på honom strumpor.
Här stiger vi upp klockan sex vilket innebär klockan tre hemma. Morgonstund har guld i mund! Vi hinner troligtvis äta frukost, klä oss, leka hela havet stormar 7 gånger, titta på julkalendern, göra en snögubbe och äta mellanmål innan mina föräldrar stiger upp runt 8.30. Hur det blir i slutet av dagen vet jag däremot inte. Jag är nog Dubais mest kvällströtta mamma och lägger mig gärna klockan 21.30. Ibland kan jag somna klockan 21 men jag försöker med alla medel hålla uppe korpgluggarna en halvtimme till. Inte behöver man vara Nobelpristagare i mattematik för att räkna ut att klockan då är 18.30 svensk tid. Bra, då hinner jag precis se klart Bollibompa. Hur jag skall hålla John Blund stången på nyårsafton återstår att se.
Det känns väldigt spännande och roligt att få resa hem med våra förväntansfulla barn. Elsa har precis kommit hem från skolan och hon ville genast gå och lägga sig för att kunna stiga upp så tidigt som möjligt. Avresan hägrar.
Jag är verkligen glad över att allt tyder på att det blir en vit jul såväl i Frankrike som i Sverige.
Nu lägger jag locket på och sänder er en varm hälsning med en önskan om en fridfull jul och ett storslaget nytt år.