Nyårslöfte någon? I år har jag bestämt mig för att skippa mitt stående nyårslöfte sedan tio år tillbaka. Det har varit att lära mig äta långsamt men det är tydligen inte möjligt för jag äter i samma rasande tempo som förr. I år har jag i stället bestämt mig för att inte äta fortare än vad jag redan gör. Det kommer jag klara, för det är tekniskt omöjligt att äta snabbare än jag. Då måste man svälja all mat hel. Jag har även bestämt mig för att äta färre ostsmörgåsar. Jag ääälskar ostsmörgåsar och har insett att jag behöver begränsa mig en aning. Eftersom att jag bakar det mesta av brödet själv så blir det en himla massa bakande (eller degande som Noa kallar det) om jag skall baka i samma tempo som jag konsumerar. Idag har löftet trätt i kraft och det har gått bra hela förmiddagen. Jag har även en annan liten önskan (löfte kanske är ett alltför starkt ord i det här sammanhanget). Förra året lärde jag mig att crawla och det är jag rysligt stolt över. Jag hade en övervintrad surfare till simlärare. Han var oerhört opedagogisk men jag lärde mig trots allt, eller kanske, tack vare det. Han körde stenhårt med mig och jag var nära att dränka mig vid varje tillfälle. När jag blev för gravid så orkade jag inte med hans tuffa kurs och jag gjorde ett uppehåll. Nu i år har jag nya planer och jag har tänkt mig att lära mig att gå i spagat. I knooow… det är en mysko övning men jag har alltid velat gå i spagat och jag har aldrig lyckats. När jag var i tioårsåldern så tränade jag flitigt på spagat men sedan dess har jag gjort ett uppehåll. Nu, 30 år senare hade jag tänkt mig ett nytt försök. Igår provade jag och det är precis lika omöjligt som för en mygga att svälja en elefant. Jag är Dubais mest oviga kvinna. Detta blir alltså en sann utmaning. Jag googlade lite på spagat och har förstått att man skall hänga upp det ena benet i ett rep i taket och liksom pressa sig ner… Om jag överhuvudtaget skulle lyckas att få upp ett ben i ett snöre som hänger från taket, så vore jag glad. Jag är även medveten om att jag troligtvis inte skulle få loss benet igen, utan hade blivit tvungen att stå med benet i snöret resten av dagen. Å andra sidan så skulle jag ju ha ganska svårt för att få tag på ostsmörgåsar då… Till min hjälp har jag skaffat en personlig tränare, så nu skall här spagatas åt höger och vänster. Han kom igår för att hjälpa mig med stretchingen och göra mig aningen mer flexibel. Jo, det heter så på engelska, minsann. Tänk om jag blir mer flexibel i det dagliga livet också, det kanske inte skulle skada. Spagat däremot, ställde han sig ytterst tveksam till. Han ansåg att jag kunde träna lite mer på vanlig balans i stället. Jag fick snällt stå på ett ben medan jag lyfte det andra åt sidan. Jag lyckas bara med att lyfta benet 30 centimeter och sedan var det stopp. Därifrån till spagat är det ett ljusår. Att stå på ett ben är inte alls lika festligt och imponerande som spagat, så jag blev lite sur. Stå på ett ben, det kan ju alla. Jag tänkte imponera med min spagat under kommande middagar men med tanke på hans mycket skeptiska uppsyn, så kanske jag skjuter spagatträningen på framtiden.