Nästa anhalt var Bahrain. Återigen fick vi diskutera och hota med att ta in på ett annat hotell för att få de rökfria rum vi hade bokat, tröttsamt. Enligt hotellets hemsida skulle det inte bara ligga nära flygplatsen utan även ha utsikt över en lagun. Jag tyckte att det lät lite lockande samtidigt som jag hade svårt att förställa mig att det skulle finnas en lagun i Bahrain. ”Overlooking lagoon” visade sig mycket riktigt vara en saftig överdrift, overlooking sankmark skulle passa bättre. Vi fick njuta av, inte bara sankmarksutsikt, utan även utsikt över flygplatsens långtidsparkering. Gillar man bilar kan det ju vara givande.   

Jag hade trott att vi här skulle ha det livat och glatt men min make jobbade non-stop från att vi kom tills att vi åkte, så jag och barnen fick ha det glatt på egen hand. Bahrain är som Dubai i miniatyr och jag hade läst mig till att det fanns en hel del kul aktiviteter: djurpark, museum, pärlindustri, gamla fort m.m.

Tänk vad man kan missta sig, ingenting var öppet på vintern och var det öppet så var det ingenting att se, i alla fall. Hotelldirektören, i egen hög person, tog sig tid att förklara för mig att det enda jag kan göra är att åka till ett shoppingmall, utan tivoli. Sagt och gjort, en taxi skramlades fram och jag och de stackars uttråkade barnen åkte till ett shoppingmall. Barnen var vid det här laget så trötta för att de sovit alldeles för lite, trötta på att vänta och trötta på mig (antagligen) så de somnade i vagnen. Jag drack en kopp arabiskt kaffe i lugn och ro och åkte tillbaka till hotellet. Denna dag tog så småningom också slut och sedan var det äntligen dags att åka hem.  Det var den resan det.