Hallå där!

Ni har väl inte glömt mig? Jag har absolut inte glömt er men med tre barn och ingen skola så går dagarna så himla fort. Man får verkligen vara glad om man hinner äta lunch innan det är bolibompa. Tråkigt hinner man inte ha en enda minut. Den lille sötnosen mår prima och tydligen är han sin pappa upp i dagen, enligt mormor, morfar, moster och morbror. Han är en nöjd bebis som tycks gilla livet. Hur kan små bebisar lukta så gott? Tänk att han imorgon är fyra veckor, tiden går som sagt rasande fort. På nätterna är han som mest vaken och då känner jag ibland att jag nästan är för gammal för små pratsugna och hungriga bebisar. Jag behöver min skönhetssömn.

Noa och Elsa vill gärna klappa lillebror och vara med när han äter och byter blöja. De är imponerade över hur långt han kan kissa när man tar av blöjan. Tänk att småpojkar alltid passar på ett göra en fontän precis när man tar av dem! Noa undrade när nästa bebis skulle komma. ”Vilken nästa bebis?”, frågade jag. ”Den bebisen som är kvar i magen”, sa Noa. ”Det är ingen bebis kvar i magen”, svarade jag. ”Men magen är ju så stor”, konstaterade vår bedårande son. Barn är sannerligen brutalt ärliga!

Storebror och storasyster har fått varsin ny cykeln i födelsedagspresent (alla tre barnen fyller år inom en månad!). Vi är ute och njuter av det friska höstvädret här i Sverige. Om de fick välja mellan cykeln och lillebror så skulle de nog välja cykeln, även om de tycker att lillebror är fin.

Om en dryg vecka åker vi tillbaka till Dubai och det ser jag mycket fram emot. Dels så vill jag vara på samma ställe som min man och dels så vill jag gärna ha mitt riktiga liv tillbaka. Jag har levt i en resväska och tillsammans med andra människor sedan i juli. Det börjar jag att bli lite trött på vid det här laget. Det skall bli skönt att få skapa sina egna rutiner.

Det finns mycket spännande att se fram emot den här hösten för oss. Vi skall t ex flytta till hus. Vi ser fram emot att få en trädgård och en egen pool. Lägenheten vi bor i har blivit såld och den 20 november skall vi vara ute. Nu gäller det att hitta ett hus. Jag har letat boende under en längre tid innan vi åkte på sommarsemester. Nu har min man tagit över. Han ringde imorse och var minst sagt irriterad på mäklarnas brist på respekt. Han hade väntat förgäves i en timme på en mäklare som aldrig kom. Hon höll honom kvar vid husen genom att per telefon påstå att hon snart skulle vara på plats men kom aldrig. Ibland när mäklarna inte hinner/orkar dyka upp kan man gå in i huset själv och titta. En del hus står nämligen öppna. Ibland vill mäklaren att man själv frågar nuvarande hyresgäst om man får komma in, vilket naturligtvis inte alltid är så populärt. I detta fall fanns det ingen i huset och huset var låst.

En annan mäklare hade visat honom ett hus som han påstod hade fem sovrum. Vi tittar bara på hus med fem sovrum, fyra blir för få, nu när vi är storfamilj. Min man räknade dem och fick bara ihop fyra. ”Var är det femte sovrummet?”, frågade han. ”Det finns visst fem sovrum”, envisades karl`n. ”Låt oss räkna dem tillsammans”, säger maken. De räknar och mycket riktigt, det fanns bara fyra. ”Oh, jag trodde att det vara fem, jaja. Vill ni ha huset eller?”, svarar mäklaren. 

Man blir ganska trött och besviken på mäklarna. Jag har aldrig varit med om något liknande. Vilka klåpare!!! Vad som är förvånande är att de visar objekt som man tydligt talat om att min inte är intresserad av. Vill man bara se omöblerade hus med fem sovrum och pool så är det ju ganska meningslöst av dem att visa möblerade hus med fyra rum och ingen pool. Vad är meningen med det? Nu skall ni få höra om vilken otur jag har haft med mäklarna i jakten på ett nytt boende.

Den allra första mäklaren lät vänta på sig i 40 minuter. Det är inte kul att vänta på någon utomhus i 45 grader med gassande sol och två barn som inte vet vad de skall ta vägen eller vad de skall hitta på. Huset vi skulle titta på var ganska fint men det var möblerat. Vi hade varit tydliga med att vi ville hyra omöblerat. Mäklaren hade visst ”misstagit sig”. Det som var lite märkligt var att det såg ut som om ägaren bodde där fortfarande. Köket var i kaos med matkassar och kastruller på diskbänken. Badrummet var startklart med tandborsten och tandkrämen framme och de fina parfymerna uppradade. Trädgården skvallrade dock om att husen var obebott för fåglarna hade byggt bo i utemöblerna och poolens vatten skiftade i gulbrunt. Det var egentligen bara att flytta in som mäklaren sa. Tveksamt.

Den andre mäklaren kom visserligen på utsatt tid men jag hade varit gladare om jag sluppit träffa honom. Det var en av de slemmigaste typer jag stött på. Han började direkt gissa på min nationalitet. När jag sa att jag var svensk kråmade han sig ännu mer och berättade att han varit i Sverige veckan innan, på Lidingö. ”Där bor min syster”, sa jag. Vad säger äcklet då? Jo: ”Oh, it was your sister I did!” Vill man hyra ett hus av en sådan typ? NEJ! Han gav sig inte utan fortsatte med andra idiotiska uttalanden. När vi tittade på ett förvaringsutrymme sa han: ”You can keep your husband here, when he is not performing”. Han försökte skapa kontakt med min dotter genom att kalla henne Barbie och tala om för mig att han minsann skulle bli en ansvarstagande pappa.

Vidare har jag tittat på mer än ett hus där mäklaren sagt att det finns en pool. När vi tittar i trädgården så finns det ingen pool. ”Var är poolen?”, frågar jag. ”Oh, dear. They haven´t  built it yet. It will only take six weeks”, svarar mäklaren.

Ett av husen jag tittade på skulle ha en fin utsikt över en golfbana, det lät bra. Jag såg inte en enda golfbana någonstans, trots att jag glodde ut genom alla fönster. Jag ringde mäklaren som inte ens behagade komma, utan lät mig titta ensam. ”Jo men visst finns det en golfbana. Du går upp på andra våningen, öppnar fönstret i master bedroom, tittar åt vänster och bakom husraden framför dig ser du en gräsplätt, det är slutet på golfbanan”, sa hon.

Jag tror att vi har haft mer otur än andra. Ingen annan jag känner har råkat ut för så många pajasar som vi. Till saken hör att vi även har stött på en och annan mäklare som faktiskt har visat hus som stämt med beskrivningen. De har varit både pålästa, punktliga och trevliga. Min man skall titta på några hus under dagen och jag hoppas verkligen att vi hittar något passande objekt inom kort.

Nu är det dags för mig att återgå till mina tre barn! Jag har ännu inte fattat att jag är trebarnsmor. Det är häftigt!