Jag har provat yoga. Det är inte första gången jag provar, det har hänt vid något enstaka tillfälle tidigare. Det är inte riktigt den typen av motion som tilltalar mig. Jag vill känna att jag lever eller snarare att jag är nära döden när jag motionerar. När jag är färdig vill jag vara helt slut och genomsvett, då är jag nöjd. Det resultatet har jag aldrig lyckats uppnå efter yoga vilket i och för sig, kan bero på att jag inte har den rätta tekniken. Nu har jag återigen gett den populära yogan en chans.

Jag hade på mig löst sittande kläder, inga skor och jag höll in magen. Så långt allt väl, ingen misstänkte att jag var en debutant. Tyvärr hann vi inte mer än inta den första positionen innan man tydligt kunde urskilja katten från hermelinerna. De andra andades, blundade och vek sig som man skulle. Jag varken andades eller blundade och vika sig är inte at tänka på. Jag tillhört den typen av människor som är de allra mest oviga. Jag kan t ex inte nå mina tår om jag står upp, böjer mig ner och behåller benen raka. Alla i salen stod upp, vek sig dubbla, hade spikraka ben, lade handflatorna i golvet och andades, allt på samma gång. Ledaren uppmanade oss ständigt att slappna av, relaaax. Jag relaxade allt vad jag förmådde hela tiden i alla tänkbara positioner. Det pågick i en och en halv timme jag har aldrig relaaaxat så mycket under en och en halv timme. Man kan säga att jag speedrelaxade allt vad jag orkade.