Jag hade skapat mig en bild av denna ö-grupp som närmast skulle kunna liknas med den perfekta stranden och det allra mest glasklara turkosblå havet.
Nu har jag sett Seychellerna med egna ögon och min bild har förändrats något. Huvudön Mahé som vi besökte, påminner mycket om Mauritius. Ön är befriande oexploaterad. Grönskan är fantastisk med många helt unika växter. Den mest kända är den sägenomspunna dubbelkokosnöten, världens största "frö" som kan väga 1520 kg. Till formen liknar den en kvinnas bakdel.
År 1502 siktade Vasco Da Gama ö-gruppen och 1609 landsteg en expedition från det brittiska East India Company. Frankrike lade 1756 beslag på de obebodda öarna som fick namn efter den franske finansministern Jean Moreau de Séchelles (1690–1760). De första kolonisterna anlände omkring 1770 för att exploatera ögruppens naturrikedomar med hjälp av slavar från Afrika. År 1794 ockuperade Storbritannien Seychellerna. Ö-gruppen blev inte självständig förrän 1976. Härefter följde många turbulenta år med olika kuppförsök från flera håll. Utvecklingen går nu från en socialistisk enpartistat mot mer demokratiliknande förhållanden och marknadsekonomi. Seychellernas enda dagstidning är fortfarande statligt kontrollerad.
Avstånden på Mahé är korta, tack och lov, för vägarna är usla. Huvudön är bara 27 km lång och 8 km bred. Djurlivet är mycket rikt, det finns fortfarande gigantiska landsköldpaddor. Människorna är vänliga och tillmötesgående. De perfekta stränderna som man ser på bilder såg vi däremot inte mycket av. Jag skulle gissa att man måste ta sig ut på de olika öarna för at få uppleva dem. Min åtta månaders mage satte stopp för alla båtresor på det gungande havet.
Min man och jag tillbringade sammanlagt en vecka på två olika hotell. Den ena låg på den södra delen av ön och det andra på den norra. Vädret var som vanligt halvbra. Vi har en tendens att dra till oss oväder. Det blåste rejält så vi fick beundra de enorma vågorna på avstånd, bada i havet kunde vi bara göra den sista dagen. Regn är man inte bortskämd med i Dubai men nu har vi fått en rejäl dos av det också.
Seychellerna består av 115 öar med sammanlagt 70 000 invånare. Fram till för 200 år sedan bodde här inga människor och än i dag är de flesta öarna obebodda. På huvudön Mahé bor 90% av Seychellernas befolkning. På Mahé ligger huvudstaden Victoria med sin hamn och sin marknad. Huvudstaden är så liten att man går genom den på tio minuter men det är tio intressanta minuter. Det finns absolut ingenting som lockar en shoppingsugen turist men däremot mycket som lockar ögat. Allt är så färgrikt och människorna likaså. Kanske jag är extra känslig för färger efter snart två år i dammiga Dubai? Marknaden är verkligen värd ett besök. Det är sällan jag har upplevt något så exotiskt och färgstarkt. Det var huvudsakligen fisk, grönsaker och frukt som såldes. Det var en fröjd att se hur snabbt och skickligt fiskhandlarna rensade fisken.
På huvudön finns flygplatsen. Ö-gruppen ligger i den Indiska oceanen lite söder om ekvatorn drygt fyra timmars flygsträcka från Dubai.
Det är inte billigt på Seychellerna. Det beror till viss del på att man måste importera nästan alla livsmedlen (utom fisk, kanel, kokosnötter och vanilj). Samma sak gäller alla andra förbrukningsvaror. Vidare vill den socialistiska regeringen att Seychellerna skall vara ett exklusivt resmål. Vilket även bidrar till att man gärna håller uppe prisnivån. Boendet är det som är dyrast och man betalar betydligt högre pris för de finare hotellen här än t ex i Dubai eller hemma i Sverige. Det finns inte så många bra och billiga alternativ. Priset på hotellet motsvarar inte alltid kvalitén. De lokala restaurangerna däremot erbjuder goda middagar till helt normala priser så som c:a 150-200 sek för en varmrätt. Servicen varierar dock enormt. Fiskrätterna är helt klart att föredra framför det importerade köttet. Fladdermus fanns även med på menyn. Det skall tydligen smaka som kanin. För er som inte ätit kanin så kan jag berätta att kanin smakar nästan som kyckling. Jag avstod däremot från fladdermusanrättningen i kreolsk sås.
Bristen på jordbruksmark försvårar jordbrukets utveckling och förklarar landets stora beroende av livsmedelsimport. Ris, den viktigaste basfödan, importeras. En av våra pratglada taxichaufförer berättade för oss att det ofta råder brist på olika varor i mataffärerna. Det är inte självklart at det finns pasta när man vill ha det. Han berättade även att nästan alla från Seychellerna reser till omkringliggande länder för att shoppa. De åker ofta till Dubai där han själv varit 24 gånger, Bangkok eller Mauritius. De handlar t ex plattskärmar, datorer, juveler, kläder, delikatesser och inredningsdetaljer.
Den största inkomstkällan är onekligen turismen. För att bevara den känsliga och unika naturen men ändå få goda inkomster av turismen förs en genomtänkt turismpolitik som innebär satsningar på köpstarka grupper samtidigt som stora ytor avsätts som naturreservat. Man har inga som helst planer på att låta massturismen bli dominerande.
Närmare 90 % av befolkningen är kreoler, bl.a. ättlingar till europeiska invandrare, afrikanska slavar och, i mindre utsträckning, invandrande asiater. Officiellt språk och modersmål för befolkningen är seychelliska eller seychellisk kreol (seselwa). Man kan säga att det är en mycket förenklad franska. Undervisningen i skolan sker på kreol. Barnen lär sig numera engelska som andra språk och allt färre av de unga pratar franska. Engelska och franska var de två officiella språken tidigare. De flesta av invånarna är romerska katoliker.
Det finns inga universitet på ön. De som vill studera vidare får ekonomisk hjälp av staten för att kunna studera utomlands. Skolgången är gratis liksom skolbussen och uniformerna. Sjukvården är även den gratis och det finns ett stort sjukhus i Victoria. För mer avancerade operationer bekostar staten transport till sjukhus i t ex Indien. Vidare erhåller arbetslösa en viss ersättning om de sopar gatorna som motprestation. De allra flesta jobbar inom turimsnäringen.
Även om vi inte fick uppleva någon snorkling, turkosblått, stilla, glasklart hav och oändliga, vita, tomma stränder så anser vi att vi verkligen har fått ta del av Seychellernas exotiska charm. Nästa gång vi åker till denna ö-grupp väljer vi en av de mindre öarna och hoppas på att vinden har mojnat.